En sista fredag i januari

Nu förstår jag ! Hade jag sett det i går, det jag ser nu, att staden jag bor i inte går att hitta. Då hade jag haft mer överseende och inte riktigt så arg på att Posten logistik inte kom med mitt paket igår som lovat. För att hitta till en stad som inte finns, ja det måste anses som omöjligt.
Informationen om att min stad inte finns får jag både på mobilen och på datorn. Två olika väderupplysnings sajter meddelar att "platsen hittades inte". 
Men jag är fortfarande arg, på Posten. Jag får upplysningar i ett mail om att jag lätt kan följa resvägen för mitt paket på nätet. Vilket jag gjort och gjorde igår. 
Blev glad när jag såg att det var nu på väg ut för leverans under dagen. Men ni har tur som inte befann er nära när jag läste de ny uppdaterade upplysningarna om att "Det gick inte att leverera. Ett meddelande har lämnats på leveransadressen".
Eftersom paketets innehåll var både viktigt och efterlängtat höll jag mig hemma. När jag var ute med hunden var jag inte längre bort än att jag såg mitt hus hela tiden. Nej så här har ingen varit och försökt lämna paket och inte heller har jag något meddelande i brevlådan.
Ahhhhhhhhhhh, ännu argare blev jag när jag ringde kundtjänst på Posten och fick reda på att de tyvärr lade in det meddelandet även när de som kör ut kanske inte hann leverera under meddelad dag. Då får man väl för fan ha en kod för det då ! Inte skriva som om de varit på adressen. 
Nu återstår att se vart paketet blev av, ännu ingen ny information. Också det irriterande. 

Mindre irriterande, inte irriterande alls faktiskt är det vackra vädret som varit under veckan. Det måste jag säga att jag tycker det är helt underbart, både för öga och själ. Kanske då för näsan att det är lite väl kallt. Runt -10 räcker inte kallare än så behöver det vara. Rimfrosten som lagt sig i träden, den gnistrande vita kalla snön och den blåa himmelen mot det är helt otroligt vackert. Det går inte, jag kan inte vilket fall, att fånga det vackra med kameran som ögat ser. Bara nästan.

 Hemma på min gatan i stan.

I veckan har det dragit fram ett jätte monster i små skogarna som vi har i villa området. En jättetugg av jätteformat ! Den fäller kvistar o avgrenar trädet och spottar sen ut en stock i andra änden. Skrämmande ! ? Ja, fråga barnen jag fick sällskap med i veckan när jag rastade hunden. 
När maskinen fällde en stor och hög gran och ett brak som inte var av denna värld skakade marken flög de fyra grabbarna högt. Ja även jag och hunden hoppade till.
- Jävlars, sa en dem, va´ läskigt ! Har de koll på vad de gör de´där ? Trädet kan ju hamna var som helst ju.
Jag log och tänkte, det får vi verkligen hoppas att de har. Sen sprang de fyra resten av biten innan de var ute bland husen, på säker mark.

Här har jätten dragit fram, en maskin längre in plockar upp timret. Det blev ljust och öppet, nu ser man igenom till nästa område. Men stackars, stackars rådjuren som bor/bodde i skogen. Var ska de nu bo?