Saknad

Ny vecka.
Helgen gått med bla. besök på kyrkogårdar hos de våra som inte finns med oss längre. Fint, men med vemod. För varje sorg blir det ett hål i hjärtat.

SAKNAD

Det saknas ord

Jag vill inte, men kan inte lämna det onämnt. 
Så har det hänt ännu en gång, en sjuk människa tar till vapen och dödar oskyldiga. Denna gång majoriteten barn. Barn som hade framtiden för sig som nyss börjat sina liv, 20 barn som fick sluta sina liv på detta brutala och hemska sätt. Varför ?
 

Saknad

Mors Dag, Fars Dag kan inte hjälpa det, med det ger mig ett hugg i hjärtat. 
Många, många har tyvärr inte sina föräldrar kvar i livet. Ingen skillnad om man är gammal eller ung, man kan mista dem när som. Tyvärr.
Idag när jag var vid graven hos pappa såg jag ganska få personer som besökte kyrkogården. Men ganska nära, några stengångar bort var det en kille, man,  som satt böjd vid en grav. Han kan nog varit ca. femtio-femtiofem år gammal. Han tittade upp lite när jag passerade honom, såg att han såg mycket rörd ut. När han straxt kom i fatt mig vid containern där man kastar skräp såg jag att han torkade tårar. 
Försökte titta bort men han såg att jag sett det o sa: - Jag verkligen avskyr den här dagen. Det går visst aldrig över.
Jag log lite "tröstande" och försökte säga nåt men fick inget fram. Lika bra det, vad skulle jag säga ? Han försvann och kvar stod jag. 
Inte vet jag, eller kommer att få veta, om mannen känner så varje gång han besöker sin fars grav eller om det just var denna dag som betydde något särskilt ? Många känner ångest, vill inte så gärna gå till kyrkogården. Medan andra, mig inräknat, tycker att det är en fin plats som ger ro och frid. Men visst om jag fått välja hade det inte varit dit jag gått för att "träffa dem".

Gillar inte dessa dagar...

Mors dag & Fars dag, det gör ont i hjärtat när jag behöver åka till kyrkogården.

Livets slut eller livets början

En del säger att jag är barnslig, andra säger; Är du verkligen allvarlig nu ?. Det finns till och med vissa som påstår att jag är galen...

Men jag vidhåller fortfarande; Detta liv jag lever nu är bara ett av mina liv. Det kommer något efter detta och antagligen har det varit något innan.

Är det för att jag är så missnöjd, besviken och less på livet jag har, undrar ni. Näe det kan jag inte påstå, snarare - Det här kan INTE vara ALLT !? (då blir jag besviken!)

Genom livet möts och stöts vi av med-motgångar. Somliga mer av det ena.... Upplevelserna formar oss. Sätter spår.

DU som idag har lämnat detta livet. Fortsatt. Tänk om DU kunde tala om för oss andra hur det blir. Hur det är. Efter detta.

DU har inte längre ont, inte heller lider DU. På det är jag säker.

ONT, det har DE som sitter kvar vid sängkanten. Ont i hjärtat. DU tog med dig en bit av det när DU försvann.

Hoppas DU har det bra, vi ses igen. När ? Det vet ingen någonting om. Bara ATT.

Tiden går fort

6 Juli 2007

Hoppas Du har det bra kära mamma.