onsdag 4 mars 2009

Att vara sjuk när någon säger att man är frisk

Känner mig stressad och lite orolig. Kanske nervös, ängslig mera än orolig.
Det ligger INTE för mig i vanliga fall.
Jag är nog den som brukar ta det som det kommer. Det jag inte själv kan påverka eller göra någonting åt är inget att lägga energi på, innan. Men det gör jag tydligen nu...
Jag måste ju skynda mig att bli frisk !


Eftersom jag själv befinner mig mitt i sjukdom, sjukskrivning och sjukersättning. Ja "mitt i" vad det nu innebär, så är det klart att jag följer med stort intresse (och vånda!) vad som sker och skett med dagens gällande sjukförsäkringsregler.
Följer bekanta och obekanta (öden).


Att läsa "Husmark Pehrsson glad över rekordlåga siffror" får mig att må illa och än mer ängslig. " Det är bra att många flera har arbetsförmåga"; säger hon.

Men HAR många fler arbetsförmåga eller är det en bluff ? Vi vet svaret till många fall.

Husmark Pehrsson fortsätter; "Tidigare gjordes ingenting. Nu frågar vi vad som hänt och gör en bedömning om arbetsförmågan"
" Nu frågar vi"
, frågar och sedan fattar beslut som gör att den försäkrade känner sig helt överkörd och utlämnad.


Läser och hör människor berätta om hur de blivit bemötta av handläggare på försäkringskassan. Tycker och håller med om att deras arbete inte är lätt. Med nya regler och minskad personal har pressen ökat.
Men för den anledningen finns det inget försvar till hur en del handläggare framför beslut eller hanterar kontakten med den försäkrade. Vanligt folkvett räcker långt !
På alla arbetsplatser antar jag att det finns personer som "hamnat på fel plats". Kanske även på försäkringskassan ?
Mina egna kontakter med försäkringskassan har bara varit bra under åren. Fram tills nu, men jag hoppas att hon hade en dålig dag....
Det blir nåt att ta tag i efter operationen.

En vecka kvar. 11 mars är det dags, igen, till operation. Bloggen kommer det att skrivas på när lust, ork och möjlighet ges. Så tro inte att bloggen är död, den kommer att vara lite på sparlåga bara.

Skulle jag egentligen blogga alls om mina armar fick bestämma? Nu bestämmer ju inte dom....
Samtidigt som det ökar på min dagliga värk att sitta vid datorn någon timme är det terapi att skriva, få ventilera. Att vara "tyst" när det finns saker att opponera sig mot eller berätta om- Det vore bra dumt !
Sen att ett inlägg kan ta flera, flera dagar att få färdigt. Det tar jag, bättre lite än inget alls.

Bloggar: Resursbloggen, Ett hjärta RÖTT
Media: DN1, DN2, DN3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar