fredag 15 oktober 2010

Skyll på katten(erna)

Anledningen till att ni får läsa det här är pga, eller kanske tackvare (inte vet väl jag?), familjens fyrbenta älsklingar.
Jag har annars nu ett tag sovit riktigt bra under nätterna, tack vare lite ändring i min medicinering. Men jädrans så lättväckt jag är. Blir jag väckt, så är det kört. VAKEN. Somna om ? Skulle inte tro det, i alla fall inte förrän framåt fem halv sex.

Väckt är svårt att inte bli när en (eller två stycken) sexkilos klump går på en ett antal gånger fram och tillbaka, kittlar en under fötterna eller jamar så man tror att elden är lös. Matte vaknar med ett ryck medans husse skönt sover vidare. Inte märkt någonting.
Ja, ja, visst GÅR det att stänga ute dem från sängkammaren... men fy så synd om dem att inte få ligga i sängen...om de SKA sova alltså.

Asch, det händer inte så ofta att de stökar på natten. Men i natt var det en sådan natt. Medan jag sitter här springer de runt i full fart - slutsatsen - helt klart understimulerade under dagtid !
Får skärpa mig och vara en bättre lekmatte under dagen...

Någon som fångar en katts beteende så bra som Simon Tofield, finns det? Jag skrattar hela tiden för det är SÅ mitt i prick. Kolla in hans små söta kortfilmer om du inte gjort det. Eller kolla igen och igen och igen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar