Jag lyckades ganska snabbt få en parkeringsplats på US, ibland kan det ta en evighet. (Om parkeringsmöjligheterna på US är en helt annan historia) Blev sittande kvar i bilen, funderande försökte samla ihop tankarna lite.
Då knackade HON på rutan. Jag vaknade till liv lite generat och tryckte på knappen så att bilrutan åkte ned.
-Här varsågod! Ta min parkeringsbiljett. Den räcker till halv fem, om du inte ska vara längre än så kan du ta den, sa tjejen utanför med ett stort leende.
-Tack, svarade jag och tog emot biljetten.
Den vänliga gesten och hennes leende gjorde att min klump i magen släppte av lite. Det var pga klumpen jag satt där i bilen. Ville inte riktigt gå in, gå in och höra min läkare "spå" hur min framtid ser ut. Ville inte....
Tack för leendet ! Det gjorde besöket lättare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar