Om någon undrar; jo jag somnade en stund.... (replik till morgonens inlägg)
Att jag skulle följa en av mina chefers uppmaning, så här drygt tio år senare. Det trodde jag aldrig. En chef som vi alla verkligen inte gillade och hade dagliga duster med, om det mesta.
Då när uppmaningen gavs, var den inte riktad till mig, men vi arbetskamrater skojade och skrattade gott åt åt både chefen och den personen som blev uppmanad.
Uppmanad till vad undrar ni ?
Det var under ett utveckligssamtal som en av mina dåvarade arbetskamrater blev uppmanad till att ta med sig en kudde och åka ut till en öde ö. Sätta sig där och riktigt, riktigt fundera över , Vad vill jag med mitt liv ?
Att få en sådan uppmaning från sin chef, nja jag vet inte om det är vare sig så uppskattat eller klokt.
Hur som, efter gårdagens besök hos läkaren på US behövde jag också fundera. Fundera över livet. Så jag åkte ut, inte till en öde ö, men långt ut i skogen. Där är det också ganska så öde.
Fundera ja, vad hjälper det att jag funderar ? Hjärnan har så mycket tankar att jag blir helt slut. Skador hit, operationer dit, arbete, försäkringskassan, sjukersättning, tidsbegränsad sjukersättning, läkarintyg, ifråga sättanden; det syns inte att du är sjuk, utförsäkring...
JAG SKREK. Om det var någon i närheten i skogen blev de nog chockade och har skogsskräck för evigt. Jag skrek ett Ronja rövardotter skrik, fast nu inget vårskrik utan ett skrik av... ja jag vet inte vad. Hopplöshet.
Hu, vad hemskt! I det här landet får man visst inte vara sjuk - men om nu är det och värken finns där. Ja, inte blir den bättre av hot, ifrågasättanden och utförsäkring. Och vem ser dig då är hemma och har dåliga dagar med värk. När man har en bättre dag och är ute vill man ju bara tänka på annat än värken som finns där. Vara positiv och se framåt. Vem vill vara sjuk? Vem vill ha ständig värk? Ja, den som säger att det syns inte att du är sjuk vet inte vad det är frågan om. Det är så lätt att kasta ur sig en massa skit då. Men en vacker dag kanske de drabbas själva och får känna på hur det känns att inte bli trodd. Att det finna bättre och sämre dagar. Bra du fick ur dig frustrationen genom att skrika - sånt ska man inte hålla inne. De enda du skrämde kanske var några jägare eller svampplockare. He,he... Kämpa på och försök se positivt på framtiden! Var rädd om dig!
SvaraRadera