När i nattens lugn du tänker,
medan månen skiner klar,
allt vad skönt som livet skänker,
allt vad dyrt som döden tar;
O, då når ditt tjusta sinne
re´n den stund, som evigt säll,
sammansmälter hopp och minne,
himlens morgon, jordens kväll.
F.M. Franzén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar