11 September 2001
Jag minns att jag bara satt där i bilen, just kommit ut från sjukhuset. Nyss utkommen från ortopedmottagningen med en operationstid i handen, äntligen skulle det bli av...
Tänkte; jag lyssnar på nyheterna innan jag ger mig av. Klockan var 16.00, dags för Ekonyheterna. Men vad säger dom ? Flygplan som kraschat in i World Trade Center byggnaderna. Hur kan det bara hända, två stycken plan ? Hur vilse kan man bara komma med dagens högteknologiska radarsystem och så till råga på allt, tydligen få fel på planen så man kraschar ?
Inte för att jag är superduktig på flygplan men under mina år på Saab (flyg) så har jag gått många kurser om hur flygplan fungerar och vad som sker vid nödsituationer. Inte har det varit att ta sikte mot höga hus.
Reportrar återger kaoset som utspelar sig i NY. Hela världen tycks ha stannat.
Idagar, veckor spelas samma bilder upp i TV. Fast nu har alla förstått att det ÄR på riktigt det HAR hänt. Bilderna har etsats fast på näthinnorna, alla de som miste livet, 2986 människor.
Tornen är borta, kvar är hål, i marken och i hjärtan. Jag grät.
10-11 September 2003
Hon men sort H, hon som med alla säkerhet skulle blivit vår nästa stadsminister även en betydande och kraftfull EU-ordförande. (min uppfattning) Knivhuggen på varuhus i Stockholm så svårt att hon senare avled på Karolinska sjukhuset. Anna Lindh var en person som verkligen sken. Hon fick politik att bli intressant, att engagera sig i och för.
När dödsbudet meddelades den 11 September miste alla en otroligt duktig kraft, inte endast inom Socialdemokratin. Jag grät.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar