Här om dagen kom den lilla tidningen alla: på nytt i brevlådan. Har inte förstått varför jag fått den från början, men är glad att jag får. Tidningen ges ut av LO så naturligtvis är kopplingen där......
Hur som så är det en mycket bra tidning. Reportage om människor som är medlemmar i de olika facken inom LO. I det senaste numret var det mycket som berörde. Dels artikeln om Angela Osorio, försäkringsrådgivare i Fastighets.
Som hon själv sagt; En invandrar tjej som ofta behandlas just så av en del arbetsgivare -- "En liten okunnig invandrartjej" när hon kommer till företag för första gången. Men det visas snart att så inte är fallet.
Om henne får ni läsa på nätet om ni inte har tidningen för nu ska jag skriva om annat....
....och annat är det som berör mig mest, givetvis därför att jag själv är drabbad--- Det handlar om arbetsskador. Belastningsskador som uppkommit av antingen tunga, monotona arbeten. Alltför ofta tyvärr, en kombination av båda skälen.
Anställda slits ut, blir sjukskrivna och hamnar på operationsbordet. Byts delar eller åtgärdas som om det vore en maskin som repareras. Sedan tillbaka till samma arbete utan att något har gjorts åt arbetsmiljön, den som var den faktiska orsaken till problemen.
Därtill att skador inte anmäls som arbetsskador. Anställda är rädda för att ställa krav, rädda för att det ska ligga dem till last att ha en arbetsskadeanmälan tex. om du ska söka nytt jobb. Anledningarna är många.
Arbetare kommer fortsätta att bli ut slitna, delar kommer att behövas "repareras". När man kommer i det läget att det inte går att "reparera" längre, det går inte ens att göra kroppsdelarna funktionsdugliga. Vad händer då med arbetaren?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar