Den här veckan har saker varit ur balans.
Varken kropp eller knopp har orkat blogga senaste dagarna. Just nu tycker jag att man står och stampar på samma ställe. Inget slut ser man. Än.
Nya varsel, kriget i Gaza fortgår, fast igår kom ju Riksdagen igång igen med parti ledardebatt.
Jag beundrar, de tre i oppositionen, hur de hanterar debatten med ett sådant lugn. Mona får jag säga kändes inte riktigt igen. Hon visade ordentligt att "kostymen" faktiskt passar henne och känner att hon ger ett lugnare intryck än i höstas. Det i sin tur inger hopp ! Det krävs att "de tre" nu blir ett sammansvetsat team, visst överens i alla frågor blir de aldrig. Men det väsentliga är att stjälpa Alliansen hösten 2010.
Reinfeldt drog nån jäkla lista, rabblade upp sakfrågor som Oppositionen INTE är eniga i. Hade han inget viktigare att lägga tiden till ? Nä just dé, han och Alliansen hade inte något konkret att komma med. Inga nya idéer om hus Sverige ska hjälpas i denna kris ?
Och hur kommer det sig att NÄR och SÅ FORT SOM näbben Olofsson öppnar matluckan blir jag helt galen ? Vad är det med den människan ? Om hon nu ändå måste till att glappa kan det väl vara nåt vettigt, men inte.
"Hettan ökar mellan blocken" skrivs det i SvD, och det är väl som sig bör och i DN heter det "Alliansen pressande Sahlin". Jag tyckte förstås att det var tvärtom, fast jag är nog jävig.
Regeringen sitter inte bekvämt på sina stolar, finanskrisen är naturligtvis inte deras fel, men att ta ansvar för vad som nu sker är förbaske mig deras skyldighet. Det tuffa läget, med varsel, uppsägningar, utförsäkrade från både A-kassa och sjukförsäkring, är det som ligger framför oss alla. Men främst gäller det för Alliansen att visa att de kan, vill och vågar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar